I förra inlägget hänvisade jag till sången "Det lilla ljus jag har". Kanske blir det återkommande att jag refererar till sånger? Nädå. Refrängen ovan är måhända en bekant låt, åtminstone för alla som föddes "förr i tiden" som man sa som barn :)
Idag tänkte jag prata lite om sanningen. Det kan låta djärvt, för vem av oss människor kan verkligen veta sanningen? Vi som bor på en liten jord i ett oändligt universum skapad av en allsmäktig, allvetande, allestädes närvarande Gud. Vet vi verkligen sanningen?
Kan jag presentera tron och Gud som ett litet rött paket med vita snören? Är den så lättförståelig och välpaketerad? Vad tycker du? Ta dig en funderare innan du läser vidare.
*tankepaus*
Min tanke är att svaret är både ja och nej.
NEJ är lättast att börja med. För vi brottas givetvis med klassiska frågor om varför världen är ond om Gud är god, varför en del får bönesvar och andra inte, vilka som når himlen eller inte. Och hur gick det egentligen till när världen skapades? Hade Adam navel? :) För att citera Tage Danielsson: "Sådana frågor får vi aldrig veta svaret på".
Detta gör tron tämligen komplicerad. Det gör Gud mer mystisk än lättförklarlig. Vi kan inte naivt förklara svåra frågor om livet med ett enkelt "så här är det". För i ditt och mitt liv sker allt möjligt som inte går att förklara.
Det är viktigt att vi lever i den ödmjukheten inför livet självt, men också inför varandra, när vi vägleder varandra i tron. Det är mycket vi inte vet sanningen om, och det är så vi måste presentera det. Gärna med motfrågor till den som undrar "vad tänker du?". Gärna med uppmuntran om att själv söka Gud efter svaret. ("Vad ser du när du läser? Vad har du själv erfarit hittills?"). Och nu kommer jag till ja-sidan om huruvida tron är lättförståelig och välpaketerad.
JA. På ett sätt. Om alla andras ord faller platt till marken om vad eller vem Gud är (eller inte är), så har vi ju Guds Ord att gå till. Och Jesu liv. Jesus säger att han är sanningen och att Guds ord är sanning (Joh 14:6 samt 17:17). Han säger också att han kom för att vittna om sanningen (Joh 18:37). Läser jag Guds Ord och ser på Jesu liv och handlande framträder detta:
-Gud älskar alla människor och vill allas frälsning (Joh 3:16, 1 Tim 2:4)
-Gud sände sin Son som ett offerlamm till att betala priset för alla människors synd. (Joh 3:16 forts)
-Genom Jesu död har människan fått evigt liv. (Joh 3:16 forts)
-Jesus dog inte bara utan uppstod igen från de döda - en evig seger vanns över mörkrets makt (läs alla evangelierna!).
-Jesus, medan han levde, visade nåd, barmhärtighet och kärlek för utsatta och svaga. Han tog sig tid/tog sig an kvinnor (och barn) som inte hade samma status som männen (Joh kap4+8, Luk kap10, Matt 26). Han gjorde gott och botade folk som var sjuka. Han lärde oss förbli i Gud mer än att förbli i mänskliga regler. Han uppmanar oss att älska, inte bara Gud, utan vår nästa (Matt 22:36-40).
Skulle jag försöka paketera det här i ett litet rött paket med vita snören skulle väl det röda vara kärleken (vi är älskade!) och det vita vara renheten från synd (vi är fria!). Och i paketet skulle det stå "ge detta vidare till någon annan". Det vill säga dela med dig av detta budskap (Matt 28:18-20). 1) Du är älskad. 2) Du är fri. 3) Ge det vidare.
Och när vi då återkommer till de klurigare frågorna som det inte FINNS några enkla svar på (för det finns ju som sagt ett NEJ på frågan om tron och Gud är enkel) så kan vi bara uppmuntra andra att söka Gud själv, lära känna Honom själv. Ju mer vi umgås med någon desto mer lär vi känna någon. Det tror jag om Gudsrelationen med.
Så led andra till att själva upptäcka vem Gud är i trons alla årstider. I torr öknen, i frodig dal, på bergets topp med utsikt eller i dunkla grottor. En tro som bara bygger på vad en annan säger till mig blir inte lika stadigt grundad som om jag sökt svaren eller erfarit honom själv. Och det jag själv erfarit, det kan ingen ta ifrån mig eller säga "så var det inte".
Vi får träna oss i att se det som en trygghet i att Gud i sin allsmäktighet, allvetande och allestädes närvarande står över alla livsfrågor om sanningen som vi människor på lilla planeten jorden bär på. I hans storhet bär han hela skapelsen. Bär även oss. Bär våra liv och vandrar med oss (även om det för några kan kännas som om han inte alls går med oss på stranden som det där extra paret fotspår, utan vi känner oss mest dumpade där och träffar eventuellt på honom längre fram på vägen). Men då tänker jag att vi inte får bygga våra liv enbart på känslans grund. För känslor kommer och går, men Guds ord består. Och om Guds ord nu består och är sanning, vad står det då där? Jo, för den som känner sig dumpad på stranden står det "Jag är med er alla dagar" och "Du omsluter mig på alla sidor" som jag skrev i mitt första blogginlägg. Så: Där och då på stranden kan det kännas hur som helst. Det kan, i ärlighetens namn, vara ett rent helvete för någon att känna sig så ensam, lämnad och inte se Gud någonstans. Men då får sanningen (Guds Ord) vara vår fyr i mörkret. Det jag ser på, när allt annat är svart. Mantra orden, meditera dem, säg dem högt, skriv ned dem. Dag efter dag. Min erfarenhet säger att det kommer en ny trons årstid. Till slut. Vad säger din? (Notis: Jag skrev först "Det KOMMER en ny årstidÄmen jag bet mig i tungan och formulerade om!:)
Det handlar alltså inte om våra välformulerade svar och om paketeringen av tron, tänker jag. För det är oftast svårt (och kanske dumt rentutav) att paketera tron i nåt som just jag håller för sant. Jag kan (och bör) dela mina tankar om vad jag själv har upplevt men någon annans tro måste få byggas på egna erfarenheter. Vår uppgift blir att visa att det handlar om att lära känna sanningen om Guds kärlek och friheten vi har i Jesus. Och att själva vandra den vägen.
Idag blev det ett långt inlägg! Hoppas att den gav dig tankar för dagen. Dela med er av era tankar om detta i era cellgrupper i veckan, ni som vill använda bloggen till detta.
/Andrea
