Du är här:Start > Blogg

17 maj tisdag

Gud vill att vi ska växa och bära frukt


“Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.”(Joh 15:16)
Min son Ben blev precis idag i skrivande stund 6månader och varje dag så lär hans sig något nytt. Igår lärde han sig att från liggande läge själv resa sig till sittande läge några dagar innan det så lärde han sig att åla fram på magen. Nästan varje dag så är det något nytt vi upptäckt att han lärt sig. Så är det med barn i början. Utvecklingen och tillväxten är så konkret och tydlig och stor att man kan se den. Det är naturligt att barn utvecklas fort. Hur det med oss då? Nja vi utvecklas och växer nog men kanske inte så tydligt och konkret alltid. Men om vi vill och har rätt inställning och är läraktiga och villig att ta emot så kan vi också få växa. Det viktiga är inte att vi växer mycket och fort det viktiga är att det går framåt.
Jag såg en gång en intervju med en äldre man som man frågade ”vad är nyckeln till ett långt liv?”. Han svarade; ”sluta aldrig att lära dig nya saker”. Han svarade inte ät hälsosamt och träna som såklart är bra men han sa ”lär dig nya saker”, dvs stanna inte upp, sluta inte utvecklas utan väx och gå vidare, lär dig och förkovra dig alltid. Faktum är att Gud har utvalt och bestämt om oss att vi ska växa och bära frukt. Att bära frukt betyder att växa, bli bättre, multipliceras, förnyas, gå vidare, utvecklas, förvandlas… ja orden och beskrivningarna kan vara många på tillväxt och att bära frukt. Men grunden är att allt som har liv växer. Vi får aldrig som individer stanna upp och slå oss till ro och vara nöjda. Vi kan alltid växa och få mer av Gud och på det sättet se en frukt i våra liv som består. ”Den frukt som består” vad är det egentligen för frukt? Ja, det jag vet är vad det INTE är. Det är inte saker och ting vi förvärvat så som bilar, båtar och hus och andra ägodelar utan ”frukten som består” är däremot till stor del människor som vi delar evangeliet med. Människor runtomkring oss som vi delar Gudslivet med och som vi hjälper att se Jesus. Människor vi delar livet med. Människor vi hjälper på gatan där vi bor eller som vi delar med oss till av våra välsignelser. När vi sår evangelium, det glada budskapet om Jesus, till människor så vet vi att det är en sådd som bär frukt, en frukt som består.
Som individer behöver vi växa och förmeras och inte stagnera för det inte naturligt. Tillväxt är naturligt. Oavsett vem du är eller var vi befinner oss i livet. Tidigt i livet, som vår lilla Ben, eller sent i livet, så kan vi ändå bära frukt och växa. Som kyrka vill vi vara en plats där människor kan växa och utvecklas och som kyrka vill vi jobba med den frukt som består; Nämligen dela evangelium, det glada budskapet om Jesus, till alla människor. Vår vision för församlingen slår fast detta väldigt tydligt. vi vill vara en församling där man ”utrustas med tro och helig Ande för att nå ut med det glada budskapet om Jesus kristus.”

Michael Roos

10 apr söndag

Stilla veckan


På söndag är det palmsöndagen vilket påminner oss om när Jesus rider in i Jerusalem och den sista påskalamsmåltiden tillsammans med sina lärjungar. Palmsöndagen är också begynnelsen på den ”Stilla veckan”. Påskens budskap är själva kärnan i det kristna budskapet. Personligen brukar jag läsa de olika texterna inför påsken och påminna mig om vad Jesus gjort för mig. Detta är den sista veckan som Jesus i mänsklig gestalt vandra på denna jorden. Denna vecka tar Jesus mycket tid med sina lärjungar. Han undervisar dem om en kommande hjälpare, om bönens betydelse och vi kan också ta del av den förbön som Jesus själv beder för sina lärjungar och för mänskligheten. Han tar med sina lärjungar till Getsemane trädgård även om han själv gick ett stycke längre in tillsammans med Petrus, Jacob och Johannes. Här fördjupas undervisningen om kamp i bönen som Jesus utkämpar. Här undervisar Jesus om att vaka och be så inte frestaren skall få övertaget. ”Anden är villig men köttet är svagt”. Stilla vecken påminner oss också om den mänskliga svagheten. Här kan vi läsa om att lärjungarna övergav Jesus i rädsla och Petrus förnekar Jesus. Fredagen brukar vi i vårt land kalla för ”Långfredagen” och i andra engelsktalande traditioner kallas den för ”Good Friday”. Det beror givetvis på vilket perspektiv man ser påsken.Det finns givetvis en smärta i korsfästelsen men också en sötma i den seger som Jesus vann på korset. Vad vi behöver påminna oss om är att Jesus utropade att det är fullbordat. Det betyder att han öppnade frälsnings väg för dig och mig och att vi kan glädja oss av att ha gemenskap med himmelens Gud genom Jesus seger på korset. Nu önskar jag dig en givande ”Stilla vecka” och en härlig glädje över att Jesus betalade priset för din frälsning och gemenskap med Gud.

17 nov onsdag

Gud är framtiden!

Har du någon gång funderat hur din framtid ska bli för dig eller kanske för dina barn? Kanske känner du då oro och tänker ”ska mina barn behöva växa upp i den här världen?”. Vi matas ständigt av en mediabild om att många saker bli sämre, att omoral och våldet tilltar. Så kan det nog vara. Men frågan är egentligen inte vad andra säger om din eller vår gemensamma framtid. Frågan är hur du ser på framtiden? Ser du bara kaos eller ser du guds ordning och kontroll?

Kan du se längre än idag eller nästa dag och kan du se bortom de du har för dina ögon? Kommer ditt liv att bli bättre? Många lever i det korta perspektivet och det kan vara viktigt att leva i nuet men det viktiga är om man i nuet har ställ in kompassen i det långa perspektivet. Stormar och oroligheter kommer men har jag ställt in min kompas som leder mig framåt trots allt som sker?
Som kyrka har vi ställt in kompassen i det långa perspektivet men vi lever också i nuet. Det finns några grundstenar för oss som gör att vi långsiktigt kan nå rätt; Vårt fokus på Guds ordet, bönen och lovsången samt gemenskapen och att nå ut med evangelium om Jesus. Dessa är grundstenar i som definierar vilka vi som kyrka är. Allt detta vill vi vara och göra med Jesus i centrum och den Helige Ande som vår hjälpare.
Någon myntade uttrycket ”lev i nuet men planera för framtiden”. Jag tro på en underbar framtid och att det bästa ligger framför oss. Då tänker jag nu i den här tiden men också såklart med ett evighetsperspektiv. Evigheten är ju ytterst när vi går ur tiden här på jorden men evigheten börjar också redan här på jorden. Vi kan leva med en förväntan och ett evighet och gudsrikes perspektiv som innebär att jag tror på en verksam Gud här och nu genom sin Ande. Eftersom Gud genom sin Ande är verksam så tror jag att allt samverkar till det bästa för Guds rikes skull. Därför vet jag att det finns ett hopp för framtiden som det står i Jeremia 31:17. Det står också att ”Ty med ett offer har han för alla framtid fullkomnat dem som blir helgade” i Hebreerbrevet 10:14. - Jesus har för all framtid öppnat vägen för dig att leva ett välsignat liv. För Gud är nuets Gud och historiens Gud men också Framtidens Gud. / Michael Roos

18 okt måndag

Allt är inte vad det ser ut att vara

Jag passerar en ganska nyplanterad länga träd på min cykelväg till jobbet och har nästan behövt ducka vid ett av dem pga de ännu lågt hängande grenarna. Nu, i oktober när hösten kommit för att stanna, har löven fallit av och alla träden står där nakna. Jag mumlade till ett av träden medan jag passerade: "Ja, vila du. Vi ses nästa år". 

Nästan direkt slog det mig.
Så FEL jag hade! Varför sa jag så?

Jag inser att jag väldigt svepande uttryckt mig om trädens rytm i ett tidigare inlägg där jag skrev om att vi alla har olika säsonger av vila, blomning och fruktbärande. Men ur en synvinkel är det ju raka motsatsen om man tänker efter!

Vad menar jag?

I den "vila" som trädet är i under vintern sker något fantastiskt. De yttre krafterna må omringa trädet; pinande kyla, snö, slask, minusgrader, rått väder, hög kall luft, isande vindar... Men trädets inre liv upprätthålls! Hur?
Jag läste mig till att det beror på att trädet tidigare i livet (ja redan förra hösten!) lagrat fett, kolhydrater och protein för att på så sätt klara kommande vinter. 

Trädet må ha förlorat all sin glans för en tid, det förefaller inte ha någon tydlig uppgift som "syns på ytan", men ändå  hålls det vid liv tack vare dess inre kraft!

Visst är det häftigt!

Genom denna reflektion tycker jag mig se en liknelse för människans liv. Hur viktigt det är att lagra det goda inom oss för att stå pall när yttre omständigheter gör vår tillvaro grå, kall och död. Oavsett om det är en hel vintersäsongen eller bara en liten dipp; vi behöver vara laddade på insidan! Jag tänker också på vikten av att aktivt rusta varandra med det goda så att ingen syster eller bror "dör" på grund av kylan.

Vi behöver varandra. Vi behöver tala liv in i varandra. Tala Guds ord över varandra. De ord du talar till din vän kan vara det som bär igenom svåra tider. De ord någon annan talat, messat, skrivit eller via en sång delat till dig kan vara det du tar sikte på när isande vindar blåser.

Vissa tider kanske vi inte mäktar med att göra underverk, vi orkar bara "stå" som trädet jag cyklade förbi förra veckan gjorde. Men livsprocessen upprätthålls ändå. Tack vare det som sker på insidan.'

Vad får du själv för tankar kring denna betraktelse? Dela med er av era tankar i er cellgrupp eller med familjen!

/Andrea Wallenberg

27 sep måndag

Transparens

Just nu lyssnar jag på podden Pingst Relationer. Den inspirerar mig verkligen och för dig som inte funnit den än vill jag bara peppa dig till att kolla in den!

De talar mycket om att vara sårbara och transparenta inför varandra. Att vara äkta kring borden vid kyrkkaffet och i cellen. Dela LIVET och inte den putsade ytan. Det tror jag på!

I vår kyrka älskar vi Jesus, men vi är inte perfekta. Som alla andra brottas vi med livets bagage vi ALLA bär eftersom vi är människor. I vår livsresa vi ALLA går igenom i strävan att bli hela möter vi skuld, skam, självhat, fördömelse, destruktiva tankar på olika sätt (ja det är en LIVSfråga, inget som löser sig på en dag...)

Mitt i allt vårt inre mörker är vi älskade. Av nåd. Alltid älskade. Som vi är och där vi är.

Några är bundna i dåliga relationer de inte mäktar med att ta sig ur.
Några längtar efter att se ens barn i kyrkan.
Några brottas med porr.
Några vågar inte söka hjälp för sin relation.
Några ser sin kropp i spegeln och hatar det som ses i spegelbilden.
Några är fyllda av fruktan.
Några känner sig som misslyckade föräldrar.
Några har längtat länge efter en livskamrat.
Några klarar inte av att behålla relationer stadigt.
Någon längtar efter att bli sedd.
Någon önskar att en hjälpande hand kunde räckas till en.
Någon har stora livsfrågor som den inte klarar att finna svaret på.

Mitt i allt det jobbiga som livet rymmer är vi älskade. Av nåd. Alltid älskade.
Men delar vi inte det sanna livet med dess fram- och baksidor kan detta leda till känslan av ensamhet. J"ag är nog den enda som brottas med det här...Alla andra verkar ju inte ha problem" Så kan man tänka, för vi vet inte att andra brottas med samma sak! De kanske är med i vår cell, sitter på samma bänkrad, sjunger i lovsångsteamet, predikar, kokar kaffe, är en syster eller bror i Herren. Tänk att kunna vara sanna och dela och finna detta:

Du. Är. Inte. Ensam.

Vi bär ALLA på tunga stenar! Och vi behöver bli bättre på att dela detta med vår inre troende krets (inte HELA kyrkan såklart). När vi delar och vågar visa sårbarhet kan vi bära varandras bördor. Vi känner oss mindre ensamma. Vi presenterar en mer sann bild av vilka vi är. Operfekta, tilltufsade, ohela men SÅ älskade. Och med Guds kärlek och nåd som grund kan vi tillsammans hjälpa varandra att söka bli hela.

Steg för steg på livsresan.